Det hade lugnat sig förut, men det känns som att ångesten är tillbaka. Jag klarar inte att vara ute bland människor för jag blir så arg eller ledsen så snabbt när jag är ute. Jag oroar mig ständigt för hur allt kommer bli, jag vill flytta hemifrån för jag är rädd att fastna i den här staden för alltid. Jag vill bo kvar i staden men jag vet inte om jag kommer ha råd med det.

Det här är inte något jag borde behöva oroa mig över nu för det löser sig jag hittar något jag vill göra och jag hittar nånstans att bo men jag vet inte ångesten förstorar allt och jag får ont i magen och bara ligger och gråter. Hundpromenaderna blir till och med jobbiga då jag får så ont i magen att jag måste vända hem för det gör så ont.