Tiden har kommit för att verkligen bestämma sig och tänka ut möjligheter jag har efter studenten. Men inget jag säger till mina föräldrar blir bra. De krossar mina drömmar. De vill mitt bästa men mitt bästa och deras idé av det är inte samma sak. Jag behöver ta några steg ut i världen och lära mig leva i verkligheten. De tror att det kommer krossa mig och att jag inte borde ha så bråttom. Men jag behöver verkligen komma iväg oh hitta mig själv. Jag ser mina vänner leva sina liv medan jag inte lever så mycket längre. Jag är vid liv men känner mig ofta kall inombords.