Har nog aldrig känt mig så otaggad på ett nytt år, vet inte vad jag kan förvänta mig riktigt.

Om mindre än två månader blir jag "vuxen" i samhällets ögon, det känns läskigt för jag känner mig inte så "vuxen"

Jag vet inte vad som förväntas av mig men redo? Det tror jag aldrig att man blir.

Jag har inte skrivit så mycket här för dels så har det inte hänt så mycket detta år och dels så har jag glömt bort bloggen.

Men nu kände jag att jag ville skriva,

Jag har haft mitt sista bupmöte någonsin, det var lite jobbigt men ändå väldigt skönt att min tid där är över.

Ångesten besöker mig då och då men jag kan inte längre ta mediciner då min hud fick så kraftiga allergiska reaktioner så att min hud föll av.

Det låter äckligt och det var skitjobbigt!

Jag och pojkvännen har firat ett år tillsammans och jag och mamma har bråkat mer än nånsin.

Min ätstörning bråkar med mig men jag är envis nu och min pojkvän märker när det går "för långt" och stöttar mig då.

Jag hoppas att ni får ett bra 2016.

Kramar sky ❤️