Jag gör saker med vänner, tar mig ut i affärer och åker och fixar naglarna. Jag känner mig i stunder glad. Men såfort jag blir ensam med mina tankar känner jag mig så olycklig att jag inte ens vet varför jag fortsätter en enda dag till när allt gör så ont. Tankarna säger mig hur lite jag är värd, hur ful jag är och att ingen älskar mig. Den får allt positivt att försvinna, jag känner mig som en mörk och trasig själ.