Att vakna upp varje dag och inte veta hur det kommer bli, att vakna upp varje dag och fråga sej själv duger jag som jag är, att vakna upp varje dag med en elak tvilling som är avundsjuk på alla, när jag inte låter henne ta över mår jag bra men när hon säger saker inte bara om att jag är värdelös blir jag ledsen även om jag går förbi nån säger rösten usch vad ful eller va hur fan ser hon ut. Jag hatar det så jag säger det aldrig högt det hon säger att jag ska säga, men det är jobbigt varje dag är en kamp ett berg att bestiga ibland får man knuffar på vägen som hjälper än men ibland stannar allt upp,tiden fortsätter men jag är inte där jag finns säkert där fysiskt men tankarna hänger inte med de är på nåt helt annat ställe.