Jag känner inte att jag är ärlig.
Jag bygger upp en fasad, jag tar på mig alt för svåra uppgifter och jag känner ett sånt behov att vara perfekt hela tiden. Jag känner igen det så väl, det där leendet man gör när man ska skratta bort ytterligare en lunch med att man inte är hungrig. Jag var på gymmet igår, inte länge men effektivt, la mina sista pengar på franslim och var ändå nöjd.
Nu hade jag inga pengar att köpa onyttigt för. Jag äter en gång om dagen men jag känner ändå just nu att det är rimligt med mängden träning jag får.
Sade ifrån idag till läraren att jag hade det svårt och jobbigt när en elev som satt bakom mig störde mig hela dagen och han sa att han skulle försöka lösa det.
